Selma Bastun är tät av hetta och ånga, men det är deras kroppar som bränner mest. Hon står på alla fyra mot träbänken, huden fuktig av både värme och förväntan. När han glider in i henne bakifrån, långsamt men målmedvetet, hörs hans djupa stön eka i det lilla rummet — ett ljud fullt av hunger och förundran. Varje rörelse är ett mjukt slag av hetta, ett samspel mellan hud och åtrå, där svetten blandas med deras ljud och rörelser i ett intensivt, innerligt rus.