Selma "Madrassen är vår scen – men jag är huvudrollen"
Sänkt till madrassens nivå men med all makt i höfterna – jag rider honom tills han glömmer sitt eget namn. Ibland långsamt och retfullt, ibland med ett tempo som får hans motjuck att darra i desperation. Det här är min lekstund, och han är bara där för att ta emot.