Hon sitter framför honom, andfådd och rodnande, Hennes läppar är lätt öppna, som om hon bad om mer — inte med ord, utan med ren, otämjd åtrå. Han står över henne, fortfarande flämtande, medan spänningen mellan dem hänger kvar i luften, tung och elektrisk. Det som just passerat var vilt, men det som återstår i hennes blick lovar något ännu djupare — en hunger som inte bara vill ha, utan vill bli överlämnad till, helt och hållet.